Del 1

Tidigare publicerad i Brandkårstidningen nr 48, februari 2005.

Jag hade tänkt under några tidningar framåt delge er Maglehems Frivilliga Brandkårs historia vad jag fått fram vid studier av gamla protokoll, larmrapporter, berättelser och andra texter. Jag vet att det finns människor i vår omgivning som vet mycket om brandkåren och vad den har gjort under sina 66 år! När man talar med bybor så finns det information men ingen har sammanställt detta och delgett dom som vill få informationen, så därför tar ja nu tag i detta och hoppas att jag kan ge er en liten del av kårens historia. Några styrelsebeslut blev nog inte som man tänkte sig vid beslutet vad jag hört av “de som var med”. 

Den 26 maj 1940 sammanträdde ett antal herrar för att bilda och organisera en brandkår i Maglehem. Drivande i denna fråga var Kantorn och läraren H. Norén, dåvarande cykelhandlaren Karl Kjellberg och Folke Krantz. Dessa fick mötets uppgift att utarbeta förslag till stadgar. Man beslöt att kåren skulle ha 15 aktiva medlemmar (brandmän). Innan denna tid så fanns det bestämmelser hur brandskyddet i byarna skulle vara ordnat men ingen direkt organisation utan då brandskyddsutrustning såsom hinkar, brandhakar, handdrivna pumpar osv. i varje by. Detta fanns i Likvagnshuset mitt i byn. (framför nuvarande brandstationen.) 

Kårens första styrelse valdes och såg ut såsom följer: Till ordf. valdes Herr Nils Brogårdh med kantor Norén som ersättare. Övriga i styrelsen var målarmästare Birger Johannesson, Maskinist Anders Andersson, och Handlare Viktor Andersson. Till suppleanter valdes Kyrkovaktmästare Oskar Hallgren, Handlare N. Isaksson och snickare Nils Rapp. Vid ett möte en månad senare valdes Norén till sekreterare och Viktor Andersson till Kassör. 

Vid detta möte utsågs också ledningen för kåren. Karl Kjellberg utsågs till brandchef med Manfred Olsson (Olle och Ingemars far) som ersättare. Till sprutchef utsågs Herr Anders Andersson med Herr Sigfrid Hallgren som ersättare. Dessa herrar var Maglehems Frivilliga Brandkårs första ledning. 

Vid ett senare möte samma sommar beslöt man att till Maglehems kommunalfullmäktige anhålla om anslag för inköp av “stor” motorspruta som skulle ge 800 1/min (denna spruta finns kvar i kårens äger än idag) samt 200 meter slang med kopplingar. 1 strålrör (munstycke), 2 slangrullar och 5 slangbindor (att lägga om slangen vid sprickor och hål). 

Samtidigt beslöt man att man skulle “bese” platserna för vattenreservoarer i byn och ansöka om anslag att bygga dessa vid “Måns Nilssons Källa” (Norr om. Solgården) och anordna plats för sprutan vid vattenbehållaren vid Lövfabriken (100 m Norr om Stationen). 

Vad man kan utläsa i olika skrifter så fanns ingen särskild personlig utrustning för brandmännen för än 1942/43. För att känna igen brandstyrkan inköptes 20 st armbindlar i “Kraftigt vitt tyg” att användas av arbetande för brandkåren vid eldsvåda! Under de första åren “buda” man varandra vid eldsvåda för att sen med gemensamma krafter eller kanske med något fordon föra motorsprutan med slangar och annan utrustning till brandplatsen. Man hade ingen brandbil de första åren! 

Våren 1942 beslöt man att inköpa en tyfonsignalsapparat. (handdriven som fortfarande finns på brandstationen). Man avhandlade även att organisera upp brandsläckningen inom kommunen mellan Olseröds och Maglehems Brandkårer. 

På sommaren samma år sammanträdde Olseröds och Maglehems brandkårer med Anders Mattsson som Brandchef i Olseröd och Karl Kjellberg i Maglehem. Man beslöt att ha samövningar och “dels vad gäller samarbete i pekuniära ärenden” (vad nu detta betydde?) Man tog upp frågan om “släckningsavtal” mellan kommunen och de båda kårerna “med detta hade inte Olseröds brandchef mandat för utan föreslog bordläggning”. 

I slutet av sommaren sammanträdde styrelsen igen och man beslöt att utöka styrkan till 20 man. Vid detta möte togs frågan upp om att införskaffa en lämplig “utryckningsvagn”. Andra frågor som avhandlades på mötet var inköp av brandhjälmar och en bättre larmanordning då den man har inte var tillförlitlig. På den tiden ringde telefonstationen i Olseröd till Solgården, där bagaren begav sig till spruthuset för att larma övriga. Under hösten beslöt man att sätta upp en larmanordning av typ Tyfon på Likvagnshuset. 

Likvagnshuset övertogs i ett tidigt skede som Spruthus (brandstation). Detta var den röda tegelbyggnad som var placerad framför dagens brandstation intill kommunalhuset. Likvagnen flyttades och stod uppställd både på Maglehems Bostället och bränneriet i Maglehem. Det med anledning av att den användes allt mindre. 

Den 22 aug. 1942 kan man läsa i kårens första larmrapport att brand utbrutit i träkolsupplaget vid sågverket. Ett magasin brinner ner. Man var 2 befäl och 13 brandmän med vid denna utryckning och man använde 400 m slang och motorsprutan var igång. Vid denna tidpunkt hade man ingen brandbil i kåren! På den tiden (fram till 1974) skickade brandkåren räkning till försäkringsbolaget (över Länsbrandinspektören). Man fakturerade antalet man och timmar, hur mycket slang man använt, om man körde motorsprutan och om man hade utryckningsvagn. Där fanns reglerade summor för detta som man ersatte brandkaren utifrån. 

Den 7 januari 1943 diskuterades frågan att inköpa en “paketbil” som fanns i Yngsjö. Denna skulle bli kårens första brandbil. Man beslöt att resa ut till Yngsjö brandkår och bese denna. Priset för denna bil var 400:-. 3 veckor senare var styrelsen åter församlad för att diskutera bilinköpet. Man beslöt att inköpa denna lämpliga vagn för ändamålet för 400 kr. Dock var bilen behäftad med en del brister så att den fick omgående gå till reparation hos Johan Johanssons i Degeberga. Reparationen kostade 352 kr för att få bilen i kördugligt skick. För att kunna köpa denna bil beslöts att upptaga lån i Albo Härads Sparbank i Brösarp å 800:-. Samtliga styrelsemedlemmar gick i borgen för detta lån. 

En fråga som man ställer sig är hur finansierade man verksamheten. Jo, man hade fester, basarer, lotterier och så fanns det personer som skänkte pengar till sådan verksamhet. 

I och med detta beslut och reparationen var klar så inregistrerades bilen och Maglehems Frivilliga Brandkår hade fått sin första brandbil med dragen motorspruta efter sig. Detta var sommaren 1943. Tyvärr har jag inte kunnat få fram uppgifter på denna bils typ och fabrikat 

Nedanstående foto är tagit 1944 med en del av brandstyrkan. Vid årsmötet 1943 ersattes Manfred Olsson av Anders Andersson som vice Brandchef och Nils Rapp utsågs till sprutchef. 

Här kan ni se den “lilla” brandbilen med motorsprutan kopplad. 

Från Vänster: Brandchef Karl Kjellberg, Ossian Nilsson, Sellgren, Oskar Nilsson Nils Olsson “ringaren”, Sigfrid Hallgren och Nils Rapp.

Den 4 augusti 1948 utbröt en brand i en kringbygd gård på Knäbäck efter ett åsknedslag. En hund innebrändes och stora delar av byn var hotad då det blåste stark ostlig vind. Vid detta tillfälle var brandbilen klar och man ryckte ut med ett befäl och 11 brandmän. Samma år i december antändes en rälsbuss av en överhettad kamin. Detta var på natten kl 02:45. I rapporten som brandchefen Kjellberg författade efter branden kunde man läsa följande: 

“På morgonen den 3/12 02:45 alarmerades vi på telefon från Brösarp att brand utbrutit i rälsbuss på Brösarps bangård. Så fort sig göra lät på grund av nattetid, begav vi oss dit men var vid framkomsten redan bussen övertänd. Stationshuset och intilliggande skog var delvis hotad. Något vatten var icke inom 2000m avstånd varför motorsprutan icke kundes användas. Istället måste eldens dämpning ske med vatten som hämtades i spannar. Det kan icke underlåtas att påpeka att vattenfrågan borde lösas på sådan plats där eldfaran är så stor. “

Detta var brandchefens rapport. Att tänka på var att brandbilen var av öppen typ utan hytt. 

Vid ett möte med de aktiva brandmännen 1943/44 så var frågan uppe om att efterskänka sitt arvode man tjänat under året. Varje man hade 1,25:-/timmen vid utryckning och övning. 

Uppräknade brandmän vid detta tillfälle var: Karl Kjellberg, Nils Rapp, Birger Johannesson, Oskar Hallgren, Sigfrid Malmstedt, Gustaf Andersson, Folke Krantz, Oskar Nilsson, Nils Olsson, Alfred Nilsson, Charles Johnsson, Sigfrid Hallgren, Nils Svensson och Nils Manfred Olsson. Dessa efterskänkte sitt årsarvode för att kunna köpa ett skumsläckningsaggregat till kåren. Vid detta tillfälle beslöt man även att tyfonlarmet inte skulle användas nattetid vid larm till adresser utanför byn utan man skulle buda varandra och fler skulle inte åka än som fick plats på bilen!! Undantag från denna regel var om brand utbröt i byn . Även om branden var stor kunde undantag göras vid larm utanför byn. 

Vid årsmötet 1944 valdes Målarmästare Birger Johannesson till vice brandchef. Till ny brandman valdes Åkeriägare Johan Nilsson. Han var brandbilens “Förste förare”! 

Detta var lite av kårens första 5 år. Ni som har lite historier eller information om brandkåren eller foto på gamla brandstationen eller vid utryckningar kan väl höra av er så jag får lite mer kött på benen på åren framöver. 

Jerry Eklund, Kårchef MFB