Del 5

Då har vi kommit fram till 70 talet på kårens historia. Vid denna tid skedde en mycket genomgripande modernisering av brandväsnet i Degeberga kommun och senare Kristianstads kommun (1974).
Man bytte ut en del av bilarna. Degeberga fick en ny terrängbil och tankbil.
Maglehem bytte ut sin brandbil från 1938 mot en täckt Ford med större tank från 1947 och senare mot en Volvo Snabbe som fanns på kåren fram till slutet på 90 talet. Både Maglehem och Degeberga fick nya brandstationer 1973. I samband med kommunsammanslagningen 1974 så började kåren larmas till trafikolyckor och andra olyckor och inte bara bränder som innan.

På natten kl: 02:45 den 4 juni 1970 gick larmet om att det brann i Per Mårtenssons (en av bröderna som ägde sågverket) trävilla i Maglehem. Villan låg i korsningen Sockenvägen – Bellarörsvägen, där i dag Håkan och Katarina bor i en villa som uppfördes efter branden. Branden bekämpades av Maglehems och Degebergas samtliga brandmän. Villan + uthuset brann ner till grunden, då villan var övertänd redan då brandkåren kom till platsen. Brandorsaken kunde även här, inte fastställas. Brandkåren återvände först kl: 11 på förmiddagen efter att branden var släckt. Den 3 mars -71 brann det i och kring en fotogenkamin i Folkestorps skola.
Senare samma år gick larmet om en gräsbrand på Roteholm den 4 april.
Årets tredje brand var på Stenhuset vid Folkestorp där garaget brann på kvällen den 22 juni. 
Årets sista utryckning gick till en lekstugebrand ute på Roteholm den 2 juli.
1972 hade brandkåren 4 utryckningar. Den första var till stenkrossen i Lökaröd den 5 juni.
Den andra gick till en gräsbrand vid Holmens Gård den 5 juli. Den 12 aug hade kåren 2 utryckningar samma dag. Den första gick till en skördetrösksbrand vid Maglehems Boställe klockan halv sex på kvällen. Denna var släckt efter en timme och var åter på station. Men redan klockan 22.30 gick larmet igen.
Larmet då gällde en sädesfältsbrand vid Laduboda mellan Degeberga och Österlia.
Fältet som brann var mellan dåvarande soptippen (idag Golfbanan) och riksvägen.
Detta larm blev lite speciellt. Maglehems brandkår larmades bara som förstärkning till detta område då detta låg så nära Degeberga by. När Maglehems brandkår nådde brandplatsen och påbörjade släckningen väntade man sig att Degeberga kåren skulle varit på plats eller komma.
Men ingen Degeberga brandkår dök upp. Maglehems brandkår hade ingen kommunikationsradio som man kunde kontakta larmcentralen med. Mobiltelefonen var inte uppfunnen, så vad skulle man göra? Jo man skicka den ena brandbilen med 2 man till Degeberga Brandstation för att larma. När man kom dit konstaterade man att där fanns inget utvändigt larmskåp varifrån larmet kunde startas som man hade i Maglehem. Vad göra? Jo köra upp till Tingshuset där fanns en telefonkiosk varifrån man kunde nå larmcentralen och begära förstärkning. När man gjort detta körde man ner igen till brandstationen och vänta på de första brandmännen. Brandmännen i Degeberga larmades kvälls och nattetid på sina hemtelefoner och på dagtid både på telefon och Tyfon. I Maglehem larmades brandmännen bara på tyfon. Så helt plötsligt började det röra sig med bilar och folk som kom springandes till brandstationen.
De första brandmännen blev säkert lite förundrade att Maglehems brandkårs ena bil var vid deras brandstation. Dessa fick då information om var det brann och att Maglehemskåren redan var på plats. Branden var släckt och brandkåren var åter på brandstationen klockan halv ett på natten. Att det brann i detta området var rätt så vanligt. Man eldade på soptippen med jämna mellanrum och ibland flög en förlupen gnista eller flaga eller så spred sig branden okontrollerat för soptippsföreståndaren så brandkåren fick tillkallas. Idag har alla brandfordon samband med varandra och med larmcentralen på kommunikationsradion och mobiltelefon.

Jerry Eklund